Idag har jag förlorat en vän. Jag vill inte gå in på detaljer, men det känns tråkigt att folk ofta inte förstår. Hur kan man försvara pedofiler, zoofiler och annat. Hur kan man tycka att alla är lika mycket värda?

Vän: Jag har tänkt på det du berättade om dina värderingar och dina sexuella åldersgränser (jag vill inte veta vad som genomförts, eller inte). Det är imot mina principer, och även om du anser att jag gjort värre saker än så, så resonerar vi inte likadant. Jag skriver detta till dig för att jag inte kan ta det med dig personligen. Vi kan aldrig mer höras, efter det du har berättat.

Vän: Jag har haft upprepade ångest attacker och mått jättedåligt efter den vetskapen om dig, jag kommer iochmed detta radera ditt nummer, dig från min msn och överallt där du finns med…

Vän: Jag vill inte höra ditt försvar, eftersom det bara kommer att göra saken värre. Jag hoppas iochmed detta att du förstår mig, någonstans innerstinne.

Det är alltid lika beklämmande när folk inte förstår, inte vill tänka själva utan befinner sig ett svart-vitt läge där de åsikter som samhället och media har inpräntat i dem och de upplevelser som de själva genomlevt färgar deras vardag och deras åsikter negativt genom att det har skapat fördomar, fördomar som hindrar dem från att ta till sig andra aspekter, som hindrar dem att tänka själva och som låser dem i en bild av världen där allt antingen är negativt eller positivt.

En värld där folk antingen ska tillåtas leva eller dö.

Vän, jag kommer att sakna dig.