Kom att tänka på en sak när jag var inne och läste Christian Engströms blog

http://christianengstrom.wordpress.com/2008/06/02/tystnaden-om-fra-ar-oronbedovande/

Vilka är egentligen de okända vinnarna? Varför är det så tyst i media? Varför bryr de sig inte om det källskydd de tidigare hållt så högt?

Slutsatsen kan inte vara annan än att media helt enkelt SKITER i källskyddet. De är inte så pass dumma att de tror att källskyddet kommer att skyddas av någon lag, man väljer helt enkelt att kalkylera med att det inte finns och riktar in sig på att leverera snyfthistorier. När väl lagen är här och 1984 är ett faktum kommer man att gnälla lite.

Självfallet kommer det att finnas journalister som gapar om hur viktigt källskyddet är för den stackars flyktingen som blev upplockad av polisen, misshandlad, deporterad och avrättad i ett främmande land. Sådana journalister kommer att finnas, men dessa blir snart arbetslösa.

De som styr tidningarna kommer däremot inte att bry sig. Källskyddet för dem är inte viktigt. Att mangla ut så många tidningar som möjligt med Sexchock, porrchock, hyreschock, matchock, fetmachock eller andra typer av “chocker” som säljer lösnummer är vad som driver dessa människor och som de anser vara av vikt. Pengar väger.
Din frihet, dina åsikter och din blog skiter de i. Du ska inte tycka och tänka. Du ska läsa. Punkt slut.

Här kommer FRA in.

En paramilitärmyndighet som övervakar allt och alla kommer att se till att det fria ordet inte finns. Tar man i beaktande att pressombudsmannen Yrsa Stenius vill förbjuda bloggar genom att tillsätta ansvariga utgivare och blogombudsmän så ser man snabbt vart det hela barkar.

Rent ekonomiskt kommer FRA att vara högst bidragande till lösnummerförsäljningen och till chockartiklar, det kommer inte att dröja lång tid innan informationen från den “rigoröst integritetsskyddade” övervakningen läcker som ett såll. Ett såll kontrollerat av FRA’s ledning och politikerna över dessa. Garanterat för deras egna syften och definitivt inte för Sveriges försvar.

Ledande politiker,debattörer, företagsledare, skådespelare etc som inte är i statens ledband kommer att finna sig själva på löpsedlarna där saker om deras privatliv kommer att basuneras ut. Saker som måhända är politiskt inkorrekt, moraliskt “fel” eller bara rena lögner. Skitprat som inte går att motarbeta, men som duger fint för att sänka folks trovärdighet eller förstöra deras karriärer. Löpsedlar i stil med “62 årig politiker var otrogen med 19 årig kassörska”, “Ordförande för förening abcxyz är alkoholist!”.

Knark-chocken tänker jag inte gå in på då svenskarna är de mest intellektuellt efterblivna i världen när det kommer till droger och förfäras av allt som inte kommer från det goda statliga Apoteket. Och om nu allt detta inte biter så finns alltid trumfkortet, blackjack, 21.

Jag talar självfallet om ordet “pedofil”. Ett begrepp så infekterat att har det väl nämnts så spelar det ingen roll om det var sant. Häxjakten har då redan startats och bålet har tänts. Och hela tiden så går löpsedlarna varma, CHOCK! CHOCK! CHOCK!

Så tänk efter.
Varför är det så tyst i media och vilka är det som har mest att vinna på att yttrandefriheten försvinner?