Nu slipper polisen insyn i sin vardag
Kommentar | Polisradion avskaffas

Publicerad: 16 september 2008, 12.36. Senast ändrad: 16 september 2008, 13.06

Polisens traditionella kommunikationssystem, den blinkande och knastrande radion, avvecklas eftersom det har visat sig att den alltför ofta är, just, död. Ingen kontakt. Säkerheten i fara.

Mången skrivande tidningsmurvel och ännu fler fotografer kan leverera anekdoter om hur polisradion varit ett av deras viktigaste arbetsredskap. På centralredaktioner och hemma i frilansares sovrum har den stått och blinkat, polisradion, och när en upphetsad stämma i bruset brutit monotonin är det inte bara myndighetens blåljusenhet som har åkt ut på uppdrag utan också fotografer och reportrar. Själv försökte jag under ett dygn i Eskilstuna utröna vad poliserna i radion menade när de talade om en ”lastbil X”. När det påstods att lastbilen passerade en gångbro, knappt en meter bred, ökade min nyfikenhet över vad som doldes bakom koden. Det visade sig att ”lastbil X” stod för en misstänkt pyroman, huvudsakligen verksam i Arboga.

Missnöje hörs i journalisternas fackorgan, Journalisten (nr 21/08); den oberoende journalistiken är i fara när det nya systemet Rakel (radiokommunikation för effektiv ledning) tar över. Redaktionerna får framöver förlita sig på det urval som vakthavande befäl gör och hoppas att dessa verkligen ringer upp när något har hänt. På det sättet är det polisen som fastställer nyhetsvärdet.

Bortom alla anekdoter och frågorna om journalisters arbetsmetoder och redaktionellt oberoende finns en annan viktig principfråga. Polisradion har varit en av allmänhetens (inte bara journalisters, vem som helst kan lyssna på radion) kanaler för insyn. Medan FRA:s signalspaning debatteras vecka efter vecka sker polisradions avveckling effektivt och diskret. Rätten att avlyssna polisen försvinner.

Bakgrunden till det nya nationella kommunikationssystemet är att den traditionella polisradion inte har varit tillräckligt effektiv och inte så säker som den bör vara. Beslutet om förändringen, som griper in i de flesta områden som har med skydd och säkerhet att göra, togs för fyra år sedan av riksdagen. Tanken är att det nya systemet ska användas på många håll: av polisen, kustbevakningen, räddningstjänsten och ambulansverksamheten. Krisberedskapsmyndigheten, KBM, ska se till att systemet är fullt utbyggt år 2010.

När polisen började ansluta sig till Rakel hänvisade man till att det gamla sättet att kommunicera är alltför beroende av leverantörer. Polisers fackliga företrädare har inte gjort något motstånd mot nyordningen, bortsett från en påminnelse om att forskarrön i Storbritannien tyder på en fördubblad risk för hjärntumörer hos dem som använder Rakel – jämfört med att exponeras för de gamla redskapen.

Demokratiaspekterna har inte analyserats, varken av polisfack, polisledning eller politiker.

Att möjligheten till insyn försvinner framhålls tvärtom som en fördel när polisen officiellt lovordar Rakel. Att polisen avlyssnas är till nackdel för brottsoffers ­integritet, heter det.

Den argumentationen andas desperation. Verkligt substantiell information förekommer sällan i polisens hörbara kommunikation. I princip är det inte mer ­integritetskränkande för brottsoffren när människor lyssnar på polisradion än när de följer efter en polisbil – eller då reportrar och fotografer iakttar en olycksplats.

När polisen säger sig måna om brottsoffren handlar det nog istället om att slippa insyn. De många dödsfallen i häkten talar istället för behovet av mer insyn i polisens vardag, inte mindre.

Att som SOS Alarm i Kalmar åta sig at skicka ett sms till tidningen Barometern vid varje utryckning torde däremot ge brottsoffer och andra anledning att bli upprörda.

FRA:s signalspaning i all ära men också i det här fallet finns det, kort sagt, all anledning att slå på ­blåljusen.

Jan-Ewert Strömbäck

Jan-Ewert Strömbäck är arbetsmiljöreporter och ­författare.

Läskiga är att Strömbäck har rätt. Polisen är korrupt och behöver övervakas mer, inte mindre.

SvD